Alltsåp jag tillhör annars en av de som verkligen avskyr mindgames och så, jag trodde att man höll på med sådant bara när man var yngre men jag ska tala om för er yngre läsare att tyvärr så blir spelen hårdare och hårdare när man är runt 30, skitjobbigt jag vet. Jag önskar man kunde köra stilen som när man var liten, "Får jag chans"? Ja ellert nej liksom men no no tyvärr, varför ska det vara enkelt för.
Om du tänker som jag gjort "Äh, jag ska minsann vara ärlig och inte spela några j**la spel" så tänk om för tyvärr hur ogärna båda parter vill spela spel så MÅSTE man för annars så riskerar man att "skrämma" iväg människan, tror mer att det handlar om den där jakten och dety svåråtkommliga...
Ialla fall så fick han mitt nummer. När vi pratat färdigt så böjde jag mig fram, så att jag stod riktigt nära honom (som om jag ska kyssahonom), så viskar jag "Jag hoppas inte att jag slösat på mitt nummer..." han tog tag i min hand, tittade på mig och sa att jag absolut inte skulle tro något sådant. Gick därifrån och vickade lite extra på rumpan för jag VET att han kollar in hela mig när jag gick därifrån.
20 minuter senare kom ett sms med att han bara ville säga hur otroligt vacker jag är;)
Haha det värmde, "halva inne" som pojkarna säger...
Får bara hoppas att han är en man och vågar RINGA;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar