Experimentet…1

Hej, vi kan kalla mig för Matilda och den här ungkarlen för Andy, mest för att underlätta läsningen…
Så mitt namn är Matilda och jag är 29, singel o mitt uppe i min sprudlande karriär (vilket jag heller inte kan tala om), den här mannen träffade jag på av en slump när jag var ute och lunchade med mina väninnor och de berättade om honom efter att vi först alla 4 stått och stirrat på den här "guden" ett tag. Det var mannen med stort M. Han har ALLT man kan tänka sig, ett utseende som tilltalar t.o.m den blinda, den mest sprudlande personlighet, en superkarriär med MYCKET hög lön, hus, bilar, reser världen runt, mycket givmild och dessutom singel VA!? Jag blev chockad, va varför hur?! Tydligen har han varit sambo länge och lämnat henne och efter det så har ingen kvinna lyckats "haffa" honom…Hmmm ett uppdrag för mig tänkte jag, jag ska minsann lyckas.

Första steget var ju att få honom att lägga märke till mig, tur var så var jag fixad från topp till tå då jag inte anser att någon kvinna oavsett ålder och omständighet bör lämna sitt hem ofixad, för man vet ju aldrig vad som kan hända under en dag, som nu t.e.x. Fram med läppglanset, rätta till håret så var det bara att gå sakta förbi honom för att plocka mat från buffén, ge honom en sensuell blick, slicka dig om läppen och sedan ignorera honom. Han kom givetvis efter mig och ställde en fråga men jag tittade oberört på honom och sa att jag var fruktansvärt hungrig och endast intresserad av min mat, men allt detta säger jag på ett sätt som uppfattas flörtigt och med ett leende. Det jag gjorde där var att förvirra honom, han tänker "hon flörtar men är mer intresserad av sin mat", första steget är taget för nu lär han ha dig och den lilla incidenten i tankarna…
Han tittar på mig under hela lunchen och jag ler artigt tillbaka men det är allt för jag är sååå upptagen av att skratta och prata med mina vänner och min mat givetvis.

På väg ut stod vi 4 kvar en stund utanför restaurangen och vem kommer då ut, jo han och hans vän. Flörtandet från hans sida fortsätter och han säger hur otroligt vacker jag är och så stiligt klädd, jag säger varken tack, bara ler ett leende som visar att jag redan hört det förut och att han får anstränga sig lite till. Vad han säger så kontrar jag lite för en man som han vill inte ha en som bara håller mer, han impas av mina ärliga åsikter om folk och dess klädstil i vår stad… Helt plötsligt så måste jag iväg för jag har en tid att passa (låtsas även om du verkligen inte har det men se till vara den första att gå därifrån)…
Fortsättning följer…